Goda liv i kollapsen

Gemensam och individuell motståndskraft. För sociala rörelser och engagerade samhällsbyggare.

Utsikt över tak i stad

Vardagsrasism och prepping? När samhället kollapsar blir alla dom andra Warboys, eller?

I ”Black Flags and Windmills” återger scott crow sina upplevelser av ömsesidig hjälp i New Orleans, dit han rest i efterdyningarna av orkanen Katrina, för att undsätta vänner och kamrater. Det var många år sedan jag läste boken nu, men den har bidragit starkt till att forma min syn på kriser och katastrofer. Boken skildrar en annan verklighet än mytbildningar som brukar skildras i exempelvis katastroffilmer. Vem som visar sig vara hotfull, farlig och problematisk skiljer sig mycket från de hot som utmålas i prepperfiction och poddar på svenska influerade av amerikansk rasism.

Inte alla som har råd att upprätthålla en beredskap och behovet av beredskap kan tänkas vara större för den som har mycket egendom att beskydda. En del preppers med en plattform är tydligt influerade av amerikansk imperialism, bunkermentalitet och högerpopulism. Det är därför inte så överraskande att tankegods influerat av white supremacy återupprepas av några preppers i Sverige.

Det här tankegodset förenas sedan med rasistiska troper och föreställningar som är vanliga i Sverige. För den som inser behovet av en individuell och gemensam beredskap, men inte vill ställa upp på en rasistisk och sexistisk världsbild finns det en hel del att dekonstruera.

När jag lyssnat på en av de mer populära svenska beredskaps-poddarna, har jag reagerat på hur de, mer eller mindre medvetet gör en mängd vardagsrasistiska antaganden. Jag vill inte nämna vilken jag tänker på då jag tänker att det jag vill diskutera är mer av ett strukturellt fenomen och jag vill inte starta någon form av bråk. Ett exempel är en fiktiv beskrivning av hur en evakuering från en storstad skulle kunna genomföras. I podden görs antagandet att samhället är på väg att kollapsa på grund av omfattande, rasifierad kriminalitet och att kriminella gäng automatiskt skulle utgöra ett hot vid en samhällskollaps.

Gitarristen från Mad Max Fury Road
I filmen Mad Max skildras ett samhälle styrt av krigsherrar som basar över gangsters

Orealistisk vardagsrasism i Prepper-sverige

Brottslighet förekommer i alla samhällsklasser, men brott kan tänkas löna sig mer för den som är fattig, samtidigt som risken att åka fast och straffas är större för den som är ekonomiskt marginaliserad. Personer med utomeuropeisk bakgrund möter diskriminering på arbetsmarknaden. Familjer som tvingats fly måste ofta börja om utan resurser i ett nytt land och de flesta tillgängliga jobben är lågavlönade. Detta leder till att många personer med bakgrund utanför Europa är ekonomiskt marginaliserade. Fattigdom har i ganska stor utsträckning blivit rasifierad, vilket utnyttjas i högerpopulistisk propaganda för att framställa rasifierade personer som kulturellt benägna att begå brott.

När kriminella gäng i ett prepper-poddavsnitt utmålas som ett hot i sig, i en hypotetisk krissituation, så fungerar det avsiktligt eller oavsiktligt som en rasistisk hundvissla och påminner om högerextrem propaganda. Även om det inte skulle vara avsikten kan det fylla samma funktion för högerextrema som vill så splittring mellan människor. En försvinnande liten minoritet av befolkningen som är involverade i brott och det gäller även fattiga. Relationen mellan brott och klass är komplex, även om det finns indikationer på att en sådan koppling finns. De allra flesta harvar på efter bästa förmåga utan att bryta mot maktens lagar. Oavsett ekonomiska eller kulturella faktorer.

Jag behövde nästan sluta lyssna på poddavsnittet på grund av värdarnas vardagsrasism i kombination med forskningsförakt som uttrycktes, trots att de som gjorde podden borde veta bättre än att avfärda vetenskaplig kunskap kring kriser och katastrofer.

Tänk vad en prepper kan lära sig av personer som flytt från kriser och konflikter

Scott crow vittnar om en helt annan och mycket överraskande dynamik i ”Black Flags and Windmills”. Crow har vänner i marginaliserade områden. Där finns också kriminella gäng, men gängmedlemmarna är också på sitt sätt del av samhället och de har mor- farföräldrar, familj och vänner att ta hand om. Medelklassen och bland dem, butiksägarna har lämnat staden och ungdomarna som till vardags delvis är inblandade i kriminalitet hämtar mat i de övergivna butikerna. Denna delar de sedan med sig av i sina bostadsområden. Personer som till vardags är småkriminella beter sig i den här krisen rationellt och pragmatiskt precis som alla andra. Det är kanske inte helt överraskande för den som insett att vardagskriminaliteten också är en rationell och pragmatisk reaktion i en utsatt situation som det amerikanska samhället försatt dem i.

I orkanens New Orleans finns också en del medel- och överklasspersoner kvar. Framförallt preppers med bunkermentalitet. De har förråd de inte delar med sig av och de har vapen. Tillsammans med polis och amerikansk militär tar de på sig rollen att stoppa personer som, ur deras perspektiv, plundrar butiker. För crow, hans vänner och personerna de försöker hjälpa blir myndigheter och preppers ett hot.

Vilket perspektiv har du på agerande i följderna av naturkatastrofer? Ska krisdrabbade människor kunna begagna sig av varorna i tomma butiker, eller är äganderätten viktigare än liv och hälsa?

Inkludering som beredskap

Nu vill jag inte säga att segregation och kriminalitet inte är allvarliga samhällsproblem som kan få effekter i en kris-situation. Tvärtom är jag väldigt kritisk till hur makthavarna inte tar de här problemen på allvar för att istället ägna sig åt populistisk plakatpolitik. Hur hanterar vi dessa problem idag och inför kriser och katastrofer om vi strävar efter en socialt inkluderande och progressiv motståndskraft? Självklart genom att bjuda in människor som är socialt marginaliserade i vår strävan. Här förenas behovet av agerande för att motverka de problem vi som samhällsdjur ser i vår vardag med behovet av att förbereda oss på en framtida krissituation.

Under en träff med Omställning Underifrån träffade vi engagerade i projektet Matrona. Där hade några engagerade Timråbor med rötter i länder i Afrika och Centralasien börjat odla tillsammans i och kring ett växthus på gräsmattan utanför ett äldreboende. En del av de äldre undrade först vad de gjorde där men blev snabbt positiva till satsningen när de blev bjudna på grönsaker odlade inom projektet. Genom att bygga broar och skapa integration ökar vi också vår beredskap. När vi bygger relationer med människor med olika livsresor och erfarenheter kan vi också skapa allianser som kan hjälpa oss på oväntade sätt i en krissituation. Samtidigt kan vi hjälpa våra grannar att förstå behovet av att ha lite matreserver och några vattendunkar hemma. Då förebygger du också risken för att Mad-Max gäng gör räder mot din bunker.

Varje långsiktig beredskap kräver också samverkan med andra människor. Som Sju Svåra År sjunger ”Det är redan uppenbart att det är vi som behöver dem

Menar vi allvar med vår beredskap behöver vi börja och fortsätta bygga inkluderande och motståndskraftiga lokal-samhällen, i skalet av den begynnande kollapsen.


Reagera och följ blogginläggen på det öppna internet

Jag postar ofta under hashtaggen #prepppeppmastodoninstansen Spejset som är öppen för var och en som accepterar föreningen konstellationens regler.

Diskutera och kommentera gärna inlägget på Lemmy-instansen Aggregatet